Om boken: 1995 / Storhertigen Yaroslav Vladimirovichs regeringstid kallas med rätta "gylleneåldern" i Kievan Rus: statens territoriella integritet återställdes , inbördes stridigheter stoppades, kraftfullt byggande pågick i alla städer. Det finns ett antagande om att framgången för prinsens regering säkerställdes inte av honom själv, utan av hans andra fru. Kanske fick prinsen sitt berömda smeknamn - den vise - tack vare den vackra Ingegerda. Den intelligenta, glada, energiska dottern till den svenske kungen spelade en betydande roll i sin mans politik och statliga angelägenheter. Med ett nyktert sinne, fyndighet, fasthet och beslutsamhet kunde hon ta ansvar för att lösa komplexa frågor, hittade lätt kontakt med alla människor, visste hur man skulle vinna dem och tvinga dem att agera i deras intressen. Med hjälp av omfattande familjeband lyckades hon ställa den gamla ryska staten i nivå med de ledande europeiska makterna. Hon var en värdig vän till sin store make och hans pålitliga stöd. Men några fakta från Ingegerdas biografi, särskilt hennes flytt till Novgorod i slutet av hennes liv, ger oss rätten att anta att allt inte var så smidigt i hennes förhållande till sin man…